1 Tåret, i Geneza 17,12, var tecknet på det Gamla Förbundet, tillämpat på pojkar i den åttonde dagen av deras liv. Dopet, som det nya tåret, enligt Kolosserbrevet 2,11-12, ersätter denna rituella handling och tillåter barnen att inkluderas i det Nya Förbundet och ta emot Guds nåd.
Catechismen i den Katolska Kyrkan (CIC 1250) lär att barn, födda med den mänskliga naturen som förfallit genom ursprungssynden, behöver befrias genom dopet. Även om dopet av barn inte nämns uttryckligen i Skrifterna, är barn inkluderade i frälsningsplanen eftersom alla behöver rening.
I Matteusevangeliet 28,19 ger Jesus sina lärjungar instruktioner: "Därför gå och gör alla folk till lärjungar, döp dem..." Denna befallning från Jesus utesluter inte barn. Även om detta bibelavsnitt inte direkt refererar till barndopet, kan det förstås att alla folk särskilt omfattar barn i alla åldrar.
I Apostlagärningarna 2,38-39 säger Petrus att löftet om dopet är för "er och era barn". Även om det inte finns någon direkt referens till dopet av spädbarn, indikerar nämnandet av barn att löftet om frälsning genom dopet också inkluderar barnen, vilket öppnar möjligheten för deras dop.
I Apostlagärningarna 16,15 och Apostlagärningarna 16,33 ser vi Lydia och fängelseväktaren bli döpta med "hela deras hus". Praktiken att döpa hela familjen, även om den inte specifikt nämner barn, tyder på att dopet av medlemmar i alla åldrar, inklusive de yngsta, var en del av apostolisk tradition.
I 1 Korinthierbrevet 1,16 nämner Paulus att han döpte "hela huset till Stefanas", vilket förstärker mönstret att döpa hela familjer. Även om Skrifterna inte specificerar närvaron av barn i dessa händelser, antyder traditionen att de också var döpta, precis som de var omskurna i det Gamla Förbundet.
Romarbrevet 5,18-19 säger att ursprungssynden påverkar alla, inklusive nyfödda. Även om dopet av barn inte beskrivs explicit i denna text, antyder behovet av rening från ursprungssynden att dopet också är nödvändigt för barn.
I Lukasevangeliet 18,15-16 välkomnar Jesus barnen och säger: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som dem." Även om dopet av barn inte nämns, visar denna inbjudan från Jesus att barn är värdiga att ta emot nåd, vilket rättfärdigar praktiken av dopet.
Slutligen, i Johannesevangeliet 3,5 lär Jesus att "ingen kan komma in i Guds rike, om han inte föds av vatten och Ande." Detta gäller alla, inklusive barn, som också behöver dopets nåd, även om texten inte nämner dopet av barn uttryckligen.
Vittnesbörd från kyrkofäderna:
Kyrkofäderna stödde praktiken av dopet av barn från de tidiga seklerna. Origenes (c. 185-254 e.Kr.) förklarade att dopet av barn var en tradition som mottogs från apostlarna. I sina homilier om Leviticus säger han att kyrkan döper barn eftersom de, redan från födseln, är fläckade av ursprungssynden.
Helige Irenaeus från Lyon (c. 130-202 e.Kr.) skriver i Adversus Haereses att Jesus "kom för att rädda alla människor, inklusive barn, ungdomar och vuxna", vilket förstärker inkluderingen av barn i frälsningsplanen genom dopet.
Dessutom försvarade Helige Cyprianus från Kartago (c. 210-258 e.Kr.) i ett brev dopet av barn, även innan den åttonde dagen, som svar på en fråga om praktiken. Han bekräftade att ingen själ bör berövas Guds frälsande nåd.
Dessa vittnesbörd visar att, även utan en explicit nämnande i Skrifterna, var praktiken av dopet av barn allmänt accepterad och försvarad i den kristna traditionen från de tidiga seklerna, som en del av överföringen av tron som mottagits från apostlarna.
