1 Att bekänna synder för en präst är starkt förankrat i Skriften och Kyrkans tradition. Efter Sin uppståndelse gav Jesus apostlarna makten att förlåta synder, som vi ser i Johannes 20,22-23: ”Han andades på dem och sade: ’Ta emot den helige Ande. Om ni förlåter någon deras synder, är de förlåtna; om ni binder någon i deras synder, är de bundna.’” Detta visar tydligt att Jesus instiftade försoningens sakrament och gav apostlarna uppdraget att förlåta synder i Hans namn.
Vidare, i Matteus 16,19 och Matteus 18,18, ger Jesus apostlarna makten att ”binda och lösa”, det vill säga auktoriteten att förlåta eller behålla synder. Denna makt överlämnades till apostlarnas efterträdare, biskopar och präster, som fungerar som försoningens tjänare, som Paulus2 Korintierbrevet 5,18-20: ”Gud har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens ämbete.”
I Jakobsbrevet 5,16 uppmanas vi att ”bekänna våra synder för varandra”, vilket betonar prästers roll i bön och förbön för syndarens andliga helande. Detta är grunden för den sakramentala bekännelsen, där prästen agerar i Kristi och Kyrkans namn.
Auktoriteten att förlåta eller binda synder, som åter nämns i Johannes 20,23, visar tydligt att denna handling är ett nödvändigt sakrament för att återupprätta gemenskapen med Gud och samhället. Syndernas förlåtelse är inte bara en rekommendation, utan en väsentlig del av det apostoliska ämbetet.
Lukas 5,24 och Lukas 24,47 visar att Kristus har makten att förlåta synder och har gett denna auktoritet till apostlarna för att försoningen skulle förkunnas i Hans namn. Att bekänna sig för en präst är således att följa Kristi vilja och att söka försoning med Gud.
Slutligen, i Hebreerbrevet 5,1-3, ser vi att prästerskapet i det Nya Förbundet innebär att offra för synder. Prästerna, som Kristi tjänare, förmedlar därför förlåtelse och andlig helande genom bekännelsens sakrament.
Att bekänna synder för en präst är därför en handling av lydnad mot Kristi gudomliga institution, som gav Kyrkan makten att förlåta synder och att återupprätta de troendes gemenskap med Gud.
